Jag var rejält nervös, hann med 9 toalettbesök innan vi kom fram till starten och väl där blev det ett till toabesök. kändes inte som att jag skulle haft någon vätska kvar i kroppen allt kissande. hehe.

innan starten gick var det en lååång väntan jag klev in i min fålla ca 30 minuter före start och stod där tillsammans med tusentals andra löpsugna människor. Så gick starten och jag tänkte, jaha nu jävlar är det jag som skall tagga till...14minuter senare passerade jag startlinjen och mitt marathon började..tog med andra ord en bra stund från det att starten gick till att vår startgrupp kom fram till själva startlinjen.

första milen gick så superduper lätt, när 10km passeringen kom kändes det som att jag bara sprungit halva den sträckan. Gött tänkte jag det här är nog inte fullt så jävligt som jag trottändå...Tji på den!
nästa 10km gick lite tyngre, då kändes det som att det ändå var ännu en 10km som avverkats..jaja, kommer jag upp till 26markeringen har jag juh "bara" 16 kvar försökte jag intala mig..efter 25 blev det tyngre och tyngre jag fick slå av litelite på takten och det blev hur jobbigt som hellst att försöka peppa sig mentalt att "du får fan inte stanna, nu springer du bara på michelle"..Gud jag var så trött när jag äntligen kom fram till 35 km, benen gjorde otroligt ont och jag blev sjukt törstig, det kvittade om jag precis hade drukigt tre koppar med vatten på en vätskestation, efter 400meter var jag lika töstig igen...inte så konstigt kanske då det var en 23-24grader, strålande sol och klockan var runt 12.30 vid denna tid..

Jag kämpade på och hur jag tog mig framåt de sista km har jag lite svårt att förstå, imål var jag överlycklig..trodde jag skulle börja gråta av lycka så glad jag var över att äntligen vara imål och ha genomfört loppet på ett bra sätt. Fantastiskt vilken upplevelse! och vad kul det var :) ..iaf starten, målgången och såhär efteråt ;) Lätt att jag skall springa en mara till.
Här kommer lite bilder på mig som jag hittade på marathonfoto.com